Idag var Klara hos en barnläkare för sin dåliga mage. Som småbarnförälder har man lärt sig att nästan alla frågor man stället till BVC får svaret: det är normaaaaaalt, alla barn är så olika att det inte går att säga vad som är rätt eller fel. Normalt eller inte, Klara har i drygt 7-8 månader varit lös i magen. Nu tycker varken Anders eller jag att det verkar vara helt normalt, i alla fall vill vi kunna utesluta att det inte beror på någon allergi eller ett rent kroppsligt fel. Vi har redan uteslutit mjölk helt ur kosten sedan ett tag och det blir något bättre men inte bra.
Efter lite diskussion fram och tillbaka blev diagnosen att Klara är laktosintolerant, vad resten av problemen beror på fick jag aldrig klart för mig. Ett blodprov togs för att kontrollera antikroppar mot gluten, svar om några veckor. Jag är (som vanligt) skeptisk!
För det första är det enligt många källor extremt ovanligt att svenska barn i den låga åldern är laktosintoleranta, mer vanligt är komjölkproteinallergi. För det andra är tydligen inte glutenblodproven så väldigt tillförlitliga om man inte utför en rejäl glutenbelastning flera månader inför provet, även då är det inte säkert att provet visar helt korrekt.
Det känns som att man hela tiden måste ha stenkoll, ifrågasätta och läsa på mycket själv, lite frustrerande tycker jag. Jag är van att alltid vara extremt frågvis hos veterinären för att de ska få korrekt vård men hoppades att man skulle slippa detta hos barnsjukvården. Men icke! Vi får fortsätta läsa på och prova oss fram själva! Vem vet, vips en dag kanske hon är bra av sig själv, förhoppningsvis har hon bara en känslig liten mage och det hela rättar till sig framöver, hoppas, hoppas, hoppas!
Fortsättning lär följa!
Efter lite diskussion fram och tillbaka blev diagnosen att Klara är laktosintolerant, vad resten av problemen beror på fick jag aldrig klart för mig. Ett blodprov togs för att kontrollera antikroppar mot gluten, svar om några veckor. Jag är (som vanligt) skeptisk!
För det första är det enligt många källor extremt ovanligt att svenska barn i den låga åldern är laktosintoleranta, mer vanligt är komjölkproteinallergi. För det andra är tydligen inte glutenblodproven så väldigt tillförlitliga om man inte utför en rejäl glutenbelastning flera månader inför provet, även då är det inte säkert att provet visar helt korrekt.
Det känns som att man hela tiden måste ha stenkoll, ifrågasätta och läsa på mycket själv, lite frustrerande tycker jag. Jag är van att alltid vara extremt frågvis hos veterinären för att de ska få korrekt vård men hoppades att man skulle slippa detta hos barnsjukvården. Men icke! Vi får fortsätta läsa på och prova oss fram själva! Vem vet, vips en dag kanske hon är bra av sig själv, förhoppningsvis har hon bara en känslig liten mage och det hela rättar till sig framöver, hoppas, hoppas, hoppas!
Fortsättning lär följa!
3 kommentarer:
Jag vet hur det känns. Ni behöver i alla fall inte tampas med dagis än. Det är ju ett plus i alla fall.
Jag hoppas att ni kommer på vad som är felet och att Klara blir bra i magen igen.
Låter skumt, tycker jag. Hur är hon lös i magen. Har hon konstant diarré? Jag minns att mina var "lösa" ganska länge. Små korvar blev det inte förrän vid 3-4 år. Har jag fel??? Verkar hon påverkad av det? Trött och så?? Kunde inte läkaren ge några bra svar? Synd. Anders och du och Klara är jättevälkomna till oss på Annadagslax som vanligt. Guld på B för inte mer än 50:-!
Ok, även om jag inte är någon mamma så håller jag med Moffas Lena. Hur gamal är Klara nu?? Dom små brukar vara ganska lösa imagen om man jämför med större barn. Men det är klart att det är en annan femma om hon haft diarré i flera månader.
Ta det lugnt. Jag håller faktiskt med om (förlåt alla föräldrar) att mycket är normalt, men att det skiljer sig från barn till barn. Dom brukar växa till sig.
Bi-syster/faster AK
Skicka en kommentar