Intervju med Charlie

-Hallå där i struten!

C: -Hallå där själv!

- Hur mår du?

C: -Jodå tack, det är bättre, riktigt hyfsat faktiskt.

- Hur går det med operationssåren, var det tre du hade?

C: - Ja, det stämmer, tre var det. Jo de läker och ser tydligen jättefina ut, ingen infektion eller liknande. De kliar inte ens så snart slipper jag nog struten.

- Struten ja, hur går det med den, är den mycket i vägen?

C: - Nja, inte så mycket faktiskt, mest när jag ska upp eller ner i soffan, då tar den oftast i och jag gör nästan en halv volt med skruv ner i golvet. Klara också ganska förtjust i den och drar och puttar på den så fort hon kommer åt, fast då skäller matte eller husse lite på henne och så slutar hon, det lilla livet.

- Hur gå det annars med tillfrisknandet, kan du äta som vanligt än?

C: - Nej, inte riktigt än, jag äter fortfarande specialmat 3 ggr om dagen, men se portionerna är så fasligt små tycker jag, matte och husse är snåla om matenransonerna, men det har de ju å andra sidan alltid varit...

- Fast nog har det inte skadad att du gått ner några kilon, du var ju lite mullig innan, kastrerad och allt som du är.

C: - Det var det fräckaste, mullig kan du vara själv, lagom rondör skulle jag kalla det. Och att dra upp mina förlorade kulor, det är ju rent av oförskämt!

- Ok, det kanske var lite okänsligt, förlåt! Skönt att du mår bättre i alla fall, är du i promenerbart skick än?

C: - Jag tycker nog det, men matte är av en annan åsikt. Korta turer i koppel på tomten är det som gäller just nu, tydligen måste bukhinnan få läka innan det blir tal om annat och det tar minst 10 dagar. Uj vad jag längtar efter en rejäl promenad i skogen och få sniffa in goda dofter - harspår, fågelskit, hästbajs och allehanda mumsiga dofter, jag längtar!

- Kul att höra att du mår bättre Charlie, fortsätt att krya på dig. Men du, till sist en fråga som många ställer sig: varför åt du den där tröjan egentligen?

C: - Hrmfffff...

- Va?

C: - hrmrfffran..

- Men nu förstår jag inte riktigt vad du säger....

C: - Ahhhh, INGA KOMMENTARER!!!

- Eh, okeeey då. Tack för intervjun då och må så gott!

C: - Tjena!

Trött mamma

Trött mamma kl. 06.15 en söndagsmorgon.

Lugn dag

Igår var jag och Klara i Örebro, jag jobbade och Klara barnvaktades av mormor. Det blev en lång dag och vi kom inte hem förrän strax innan kl 20. Såhär dagen efter är man ganska trött och seg så det har varit en ganska lugn hemmadag. Klara har växlat mellan superglad och pigg och supersur och trött. Charlie mår allt bättre, magen är igång igen och han har både kissat och bajsat för första gången sedan operationen. Han är fortfarande ganska medtagen men värktabletterna fungerar ganska bra i alla fall.

Klara är inne i en riktig "kan själv" period och provar på att göra det mesta själv efter det att hon noggrant studerat hur vi gör, ibland känner man sig riktigt uttittad.

Äta mellanmål har hon kunnat göra själv ett tag nu, och hon har fått in snitsen med soygurten (yogurt av sojabbönor) riktigt bra nu.

Att ta på ytterkläderna övar hon fortfarande flitigt på

Pappas kängor och keps är ute och går med Klara

Jobbig natt

Eftersom Charlie inte får gå i trappor får han sova på nedervåningen. För att han inte ska känna sig ensam sov Anders i Klaras lekrum/gästrummet, eller sov och sov, Charlie var orolig hela natten och pep och gnydde så det blev nog inte mycket sömn för någon av dem. Under dagen ringde veterinären för att kolla hur det var med Charlie och vi bad då om att få värktabletter utskrivna till honom och det blev klart bättre av dem. Det är egentligen konstigt att det inte sker med automatik, tänk om vi efter en ganska stor bukoperation inte fick någon smärtlindring, ganska osannolikt.

Det börjar bli trångt på hyllan där vi förvarar allt som ska ges i fodret till de olika hundarna. Det blir en hel del pytsande och blandanade i matskålarna och det kan ibland vara ganska svårt att komma ihåg alla doser som de ska ha, speciellt kl 06.30 när man just masat sig upp och fortfarande är halvsovande med Klara hängande runt ena benet och ett gäng glada och hungriga hundar hängande runt det andra.

Hemgång för Charlie

I eftermiddags var jag och Klara och hämtade hem en trött och ynklig Charlie. Det var sytt både här och där, ett stort sår på magen där de opererat ut tröjan ur magsäcken, ett på benet där en av knölarna satt och ett stort på sidan av buken där ytterligare en knöl satt. Nu gäller det att hålla såren rena och fina, specialmat som är skonsam mot magen i 5-6 småportioner om dagen, antibiotika mot infektioner och lugn och ro och inga hopp eller trappor för att bukhinnan ska kunna läka ihop. Glädjen var så klart stor hemma när vi kom hem och speciellt Castor var helt hysteriskt glad. Tyvärr kan vi inte släppa ihop dem alla då de gärna vill hjälpa Charlie att slicka på hans sår och det är ju inte så bra. Det är SKÖNT att ha honom hemma igen, vår Charlie-bus!

Tröjan de plockade ut ur Charlies magsäck fick vi tillbaka som minne.

Charlie

Veterinären ringer under eftermiddagen. Charlie mår bättre, han har lite ont i magen men är hyfsat pigg. Det har varit en stor operation, speciellt för en hund i hans ålder. Han har fått lite att dricka och det har fungerat bra. Under kvällen ska han få lite mat som han förhoppningsvis får behålla. Ser allt bra ut imorgon får vi kanske hämta hem honom under eftermiddagen, hoppas!!!

Charlie

Veterinären ringer under förmiddagen, ny röntegen visar att föremålet fortfarande ligger i magsäcken. De går ned via matstrupen och försöker fiska upp saken, dock är det för stort så de är rädda att skada matstrupen och avbryter. Charlie har fått en hel del knölar den senaste tiden som de passar på att titta på under narkosen. Man tar bort två av knölarna och det visar sig bara vara fettknölar, skönt!

De är tvungna att operera för att plocka ut föremålet. Det går bra och de hittar inga skador på matsäck eller tarmar. Föremålet visar sig vara en av Klaras tröjor!!! Metallringarna är de tre tryckknappar som sitter vid halsringningen.

Dax igen

I över en vecka har Charlie kräkt minst 2 ggr per dag, oftast har ha fått upp maten han åt några timmar tidigare. Eftersom han fortfarande äter, bajsar och kissar som vanligt avvaktar vi. Han brukar äta allehanda saker av tyg (hur han får tag i dem fattar jag inte då vi försöker hålla stenkoll på att något sådant inte ligger på golvet) och de brukar komma ut endera vägen. När inget kommer ut börjar vi bli lite oroliga, har något fastnat? Charlie och jag åker till veterinären under eftermiddagen med Castor i släptåg. Eftersom vi har en akuttid vet vi inte när vi får komma in, väntar i över 2 timmar.

Veterinären undersöker Charlie, tar blodprov och ny väntan på röntgen. Röntgen visar att han har något i magsäcken eller tarmen, två små runda föremål av metall, troligen sitter det på något som röntgen inte ser. Charlie får kräkmedel och kräks upp en del gammal mat men inget övrigt. Ny röntgen, man ser nu att föremålet ligger i magsäcken, det är i alla fall bättre än tarmen. Om det blir aktuellt med operation Nu har metallföremålen ökat till tre. Blodproverna visar bra värden. Charlie får stanna kvar över natten, det är tomt i bilen och hemma utan honom. Castor är undrande när vi åker, ska inte Charlie med?

Sovmorgon

Mormor Ulla kom igår och stannade till idag och busade, bytte bajsblöjor och gosade med Klara. I morse hade hon den goda smaken att gå upp och ta en morgonpigg Klara som vaknat redan kl 05.50 så två trötta föräldrar kunde gå och lägga sig igen och ta sovmorgon! Kl. 12 knackade hon på sovrumsdörren och undrade om vi levde... Sköööönt med sovmorgon, tackelitacktack!

Fruktstund

Pigg tjej igen

Idag var första dagen Klara var sig själv på riktigt på drygt en vecka. Dunderförkylningen/influensan tog hårt på henne och hon har varit väldigt trött, grinig och klängig men idag var det idel glada skratt, fniss, bus och mycket spring i benen. ALLA leksaker skulle fram i lekrummet och det var ett drygt jobb att städa efter lilla turbomadamen på kvällen. Vi lyckades lägga henne i precis rätt tid innan hon blev för trött och hon somnade utan ett pip med ett leende på läpparna. Tänk om det var så varje kväll! Bland det mysigaste som finns är när hon är så där nöjd med sin dag och bara ligger och ler lyckligt när man lägger ner henne i sängen. När man säger godnatt får man pussar och busiga fniss och hon verkar sådär totalt hel-lycklig med sitt liv. Finns det någon bättre?! Att ha barn är JOBBIGT men ibland (mestadels) helt underbart!!!

Pyjamastjej väntar på välling

Godkänd

Märkligt nog stannar inte världen och alla måsten upp bara för att vi i vår lilla familj råkar vara sjuka och därför har mitt pluggande släpat efter en del. När huvudet känns som en stor värkande boll orkar man ju liksom inte läsa allt för mycket om Covellos sju grundregler (hur man ska kommunicera risker), psykometriska paradigmet (förklarar hur risker uppfattas), epistemisk och aleatorisk osäkerhet (kunskaps resp. slumpmässig osäkerhet), probalistisk ansats (öhhh va?)! Jag läser en kurs i miljöriskanalys på Kalmar högskola på distans för er som inte vet och den liksom alla högskolekurser har en tendens att tuffa på allt för fort, speciellt när man inte har tid/ork att plugga. Idag var det i alla fall dax för tenta nr 2, och det gick vägen, hurra!!! Godkänt!!! SKÖNT!!!!
Hurra vad jag är bra! (nu skäms jag och blir röd om kinderna av blygsel, så kan man ju inte skriva...eller?)
Nu ska jag ta en tur ut i leran och skryta lite inför mina hästar!

...ute ur dimman

Efter en rejäl omgång av halsont, feber, hosta, ledvärk och snor är vi på bättringsvägen alla tre, dock lite krassliga fortfarande. Anders låg hela tiden något före Klara och mig i sjukdomsförloppet och tillfrisknandet vilket kan vara väldigt praktiskt när man har en gård och ett barn att sköta om. När den ena mår som sämst kan den andra sköta ruljansen hjälpligt och sedan byts man av i takt med att den andra insjuknar. Tyvärr hade Anders den dåliga tajmingen att få en rejäl spysjuka under det dygn som jag mådde som sämst och spyor slår influensa alla gånger så det var bara att vingla ut till hästar och hundar och fixa så gott det gick och sedan vingla tillbaka och krascha i sängen/soffan. Men nu är vi alltså på bättringsvägen fastän lite skamfilade lite här och där :-)

Krasslig och ledsen Klara i fredags

För övrigt har det blivit vaaaansinigt lerigt här på gården igen, man kan lugnt säga att vi längtar tillbaka till de kalla, hårda och snötäckta vidderna som härskade här i trakten för bara en knapp vecka sedan. Nu är det plusgrader, lera och åter lera. Tack och lov har vi hundägarens bästa vän, nämligen ett grovkök! Det känns som att hundarna bor där mest hela tiden just nu, stackarna! Så fort de varit ute måste de ligga där en bra stund för att torka upp och lera av sig. Detta för huset överhuvud taget ska vara beboligt. Tyvärr är det aningen svårare att stänga inne katterna i grovköket för att smeta av sig utan de promenerar utan att skämmas in och lämnar åtskilliga små men många och mycket leriga tassavtryck på vita matbordet, vita soffbordet och över allt på köksbänken. Det går år myyyyycket rengöringsspray nu, vi klämmer nog en flaska i veckan känns det som.

Allt går i slowmotion...

Inte - röra - på - huvudet - för - snabbt - inte - röra - på - huvudet - för - snabbt - inte - röra - på - huvudet - för - snabbt - för - då - kommer - det - att- explodera - hjälp - vad - jag - fryser - måste - sätta - på - mig - ett - par - byxor - till - förutom - de - två - jag - redan - har - på - nu - skriker - Klara - jag - måste - hämta - henne - inte - röra - huvudet - för - snabbt...

Sådärja nr 2

Idag fick Klara & co (dvs de 4 hundbrorsorna) följa med mig till Örebro. De fick vara hos farmor & farfar medan jag jobbade. Pulkaåkning och annat skoj stod på programmet (Klaras, inte mitt tyvärr:-) med efter förmiddagsmellanmålet slocknade Klara och vaknade 3 timmar senare hängig och febrig Det var bara att åka tillbaka hem och möta upp den tredje sjuklingen Anders (såklart hade jag också vid det laget börja känna mig hängig). Nu sitter vi här alla tre och har hosta, feber och ont i kroppen. Stackars Anders ska försöka masa sig iväg till jobbet vid 22 och sedan jobba hela natten tills kl 07, stackars, stackars, stackars.

Vi ses på andra sidan feberdimman...

Lovande inför framtiden

Mammas hästtjej, javisst!!!

Varför inte ett årsmöte om halm

Vi får en del mail till vår maildress som ganska uppenbart inte är avsedda för oss. Det är troligen mailadressens förra innehavare som mailen riktar sig till (tillika gårdens förra ägare). I går fick vi en inbjudan till Skånes Spannmålsodlarförenings årsmöte i slutet av januari. De bjöd på lunch och hade bland annat ett spännande seminarium angående om det är lönsamt att sälja halm till Danmark. Jag tror vi hoppar det!

Kallt & vackert Värmland

Idag har det varit kallt, trots detta kom jag på den tokiga iden att ta en ridtur, det var en aning kyligt! Efter en bit vände vi hem och tog en eftermiddagsfika istället Húni & jag. Han med en hög hö och jag med en kopp varm te! Nu på kvällen har termometern sjunkit en bit ytterligare, till -24 grader, hua!!!

Trots kylan, eller kanske tack vare den har det varit så otroligt fint ute idag, vi bor verkligen på världens vackraste ställe, för oss i alla fall!

Bus-Klara

Klara Underbara busar med mormor.

Uppdateringar

Dags för lite uppdateringar:

Magsjukan kom och magsjukan gick, Anders spydde och hade sig, men masade sig till jobbet på nyårsafton mumlandes något om helg-ob. Klara och jag klarade oss undan med diaree-magar i några dagar, inte kul men bra mycket bättre än de spykaskader som mannen i huset pysslade med när det var som värst.

I helgen har det varit otroligt vackert väder, sol, blå himmel och många minusgrader. Det har blivit många sköna skogspromenader för Klara & mig med alla hundarna medans Anders sovit dagtid och jobbat nattetid. Det har varit mycket att göra för Anders och det har blivit drygt 8 övertidstimmar under två dygn.

Lör-sön var mormor Ulla på besök och hade bla med sig ett litet briolok som gjorde succé hos Klara, det kunde både tuffa, tuta och blinka!