måndag 31 januari 2011

Åke har lämnat oss


Vi har återigen blivit tvungna att ta det svåraste av beslut. Vår allra finaste Åke har fått somna in. Efter ett års kämpande med insulinsprutor och specialmat, var det istället hans dåliga tänder som gjorde att han idag fick somna in.

Igår söndag åkte jag in med honom till veterinären då han hade mycket ont i munnen, vi misstänkte att en tand var av och att det var inflammerat och varigt pga av detta. Åke hade mycket ont och kunde inte äta. När de idag sövde honom och undersökte munnen hittade de mycket riktigt en avslagen tand som var inflammerad men dessutom tecken på sjukdommen forl, som gör att tänderna bryts ner och måste dras ut. Minst 5-6 tänder behövdes dras ut akut och restererande i framtiden vartefter de också drabbas. Då förloppet är mycket smärtsamt och oundvikligt tog vi beslutet att Åke skulle slippa genomgå detta. Han har tappert kämpat på med sprutor och provtagningar i samband med sin diabetes och har tack vare detta fått ett år extra att leva ett riktigt bra kattliv.

Sagan med Åke började redan i vårt förra hus Snickartorpet, då Åke ingick i husköpet, han ville inte flytta och säljaren frågade om han inte kunde få bo kvar. Vi tog honom till våra hjärtan och han tog oss till sitt. Finare, vänligare och klokare katt kan man bara drömma om. När vi sedan flyttade från huset var det inget tal om att ha skulle bo kvar utan han följde med sin flock till vårt nuvarande hus och gjorde sig snart hemmastadd här. Varje ny flockmedlem har han vänligt och tålmodigt välkomnat, vare sig det varit katt, hund eller människa. Höjden av lycka för Åke var att efter en heldag ute på gården få hoppa upp i mattes knä och somna, spinnande och trygg.

Vi kommer att sakna dig, vår gemensamma allra första och finaste katt. Du kommer alltid finnas i våra hjärtan med alla dina extra tår, mjuka nos, vänliga spinnande och kärleksfulla blick. På de eviga ängarna väntar ett helt gäng med härliga kompisar, stryk din mot Charlies ben och lägg dig sedan i Elltons famn och spinn i kapp med Fabian och Sessan medan Húni betar strax intill.

Vi ses så småningom.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Eva, du skriver så fint så jag kan inte låta bli att gråta med er.
Jag måste berätta att i lördags natt så kom Åke hit till Örebro. Jag vet inte om det var med tåg eller buss, men han kom ut genom en dörr nere i centrum tillsammans med en massa resenärer. Jag ropade på honom och då såg han på mig så jag tog upp honom i famnen för här kunde han ju inte få vara ensam i stora Örebro. Sen vet jag inte hur han kom hem till er igen eftersom jag vaknade.
Kram
Kurt

Anonym sa...

Åke och hans liv. Vilken fin berättelse, Eva. Han var ju så mysig och med stor integritet.En stor personlighet. Hur gammal blev han? Vi tänker på er! Stor kram Lena och Morfar

Limmerhultskan sa...

Hej då Åke ! Vi ses i Nangiala..
// Åkes första matte Cinna