Idag lämnade Malte oss efter 11 år. Vår fina, gosiga, lurviga, speciella kisse hade blivit gammal och kroppen började lägga av. Sista dagen hemma sov han mycket, mitt i kaoset i vardagsrummet med skräniga tjejer och skällande hundar låg han och njöt av att vara med. Tog en sista nypa luft på altanen, åt lite mat, kämpade sig till kattlådan och tillbaka. Sedan var det dags att åka. Inte en dag för tidigt och inte en dag för sent åkte jag och Malte till veterinären och han fick somna in. Det gick lugnt och stilla till och vi tittade in i varandras ögon medan han försvann. En sista blinkning mot matte och så var han borta. Borta men ändå så mycket kvar i våra hjärtan. Det är tomt här hemma, han saknas oss.
Nu är han hos Åke och resten av gänget.
1 kommentar:
Alltid är det lika hemskt, men vem kan vara utan djur?? Det vore ju ännu värre.... Stor kram!
Skicka en kommentar