Intervju med Charlie

-Hallå där i struten!

C: -Hallå där själv!

- Hur mår du?

C: -Jodå tack, det är bättre, riktigt hyfsat faktiskt.

- Hur går det med operationssåren, var det tre du hade?

C: - Ja, det stämmer, tre var det. Jo de läker och ser tydligen jättefina ut, ingen infektion eller liknande. De kliar inte ens så snart slipper jag nog struten.

- Struten ja, hur går det med den, är den mycket i vägen?

C: - Nja, inte så mycket faktiskt, mest när jag ska upp eller ner i soffan, då tar den oftast i och jag gör nästan en halv volt med skruv ner i golvet. Klara också ganska förtjust i den och drar och puttar på den så fort hon kommer åt, fast då skäller matte eller husse lite på henne och så slutar hon, det lilla livet.

- Hur gå det annars med tillfrisknandet, kan du äta som vanligt än?

C: - Nej, inte riktigt än, jag äter fortfarande specialmat 3 ggr om dagen, men se portionerna är så fasligt små tycker jag, matte och husse är snåla om matenransonerna, men det har de ju å andra sidan alltid varit...

- Fast nog har det inte skadad att du gått ner några kilon, du var ju lite mullig innan, kastrerad och allt som du är.

C: - Det var det fräckaste, mullig kan du vara själv, lagom rondör skulle jag kalla det. Och att dra upp mina förlorade kulor, det är ju rent av oförskämt!

- Ok, det kanske var lite okänsligt, förlåt! Skönt att du mår bättre i alla fall, är du i promenerbart skick än?

C: - Jag tycker nog det, men matte är av en annan åsikt. Korta turer i koppel på tomten är det som gäller just nu, tydligen måste bukhinnan få läka innan det blir tal om annat och det tar minst 10 dagar. Uj vad jag längtar efter en rejäl promenad i skogen och få sniffa in goda dofter - harspår, fågelskit, hästbajs och allehanda mumsiga dofter, jag längtar!

- Kul att höra att du mår bättre Charlie, fortsätt att krya på dig. Men du, till sist en fråga som många ställer sig: varför åt du den där tröjan egentligen?

C: - Hrmfffff...

- Va?

C: - hrmrfffran..

- Men nu förstår jag inte riktigt vad du säger....

C: - Ahhhh, INGA KOMMENTARER!!!

- Eh, okeeey då. Tack för intervjun då och må så gott!

C: - Tjena!

Trött mamma

Trött mamma kl. 06.15 en söndagsmorgon.

Lugn dag

Igår var jag och Klara i Örebro, jag jobbade och Klara barnvaktades av mormor. Det blev en lång dag och vi kom inte hem förrän strax innan kl 20. Såhär dagen efter är man ganska trött och seg så det har varit en ganska lugn hemmadag. Klara har växlat mellan superglad och pigg och supersur och trött. Charlie mår allt bättre, magen är igång igen och han har både kissat och bajsat för första gången sedan operationen. Han är fortfarande ganska medtagen men värktabletterna fungerar ganska bra i alla fall.

Klara är inne i en riktig "kan själv" period och provar på att göra det mesta själv efter det att hon noggrant studerat hur vi gör, ibland känner man sig riktigt uttittad.

Äta mellanmål har hon kunnat göra själv ett tag nu, och hon har fått in snitsen med soygurten (yogurt av sojabbönor) riktigt bra nu.

Att ta på ytterkläderna övar hon fortfarande flitigt på

Pappas kängor och keps är ute och går med Klara

Jobbig natt

Eftersom Charlie inte får gå i trappor får han sova på nedervåningen. För att han inte ska känna sig ensam sov Anders i Klaras lekrum/gästrummet, eller sov och sov, Charlie var orolig hela natten och pep och gnydde så det blev nog inte mycket sömn för någon av dem. Under dagen ringde veterinären för att kolla hur det var med Charlie och vi bad då om att få värktabletter utskrivna till honom och det blev klart bättre av dem. Det är egentligen konstigt att det inte sker med automatik, tänk om vi efter en ganska stor bukoperation inte fick någon smärtlindring, ganska osannolikt.

Det börjar bli trångt på hyllan där vi förvarar allt som ska ges i fodret till de olika hundarna. Det blir en hel del pytsande och blandanade i matskålarna och det kan ibland vara ganska svårt att komma ihåg alla doser som de ska ha, speciellt kl 06.30 när man just masat sig upp och fortfarande är halvsovande med Klara hängande runt ena benet och ett gäng glada och hungriga hundar hängande runt det andra.

Hemgång för Charlie

I eftermiddags var jag och Klara och hämtade hem en trött och ynklig Charlie. Det var sytt både här och där, ett stort sår på magen där de opererat ut tröjan ur magsäcken, ett på benet där en av knölarna satt och ett stort på sidan av buken där ytterligare en knöl satt. Nu gäller det att hålla såren rena och fina, specialmat som är skonsam mot magen i 5-6 småportioner om dagen, antibiotika mot infektioner och lugn och ro och inga hopp eller trappor för att bukhinnan ska kunna läka ihop. Glädjen var så klart stor hemma när vi kom hem och speciellt Castor var helt hysteriskt glad. Tyvärr kan vi inte släppa ihop dem alla då de gärna vill hjälpa Charlie att slicka på hans sår och det är ju inte så bra. Det är SKÖNT att ha honom hemma igen, vår Charlie-bus!

Tröjan de plockade ut ur Charlies magsäck fick vi tillbaka som minne.

Charlie

Veterinären ringer under eftermiddagen. Charlie mår bättre, han har lite ont i magen men är hyfsat pigg. Det har varit en stor operation, speciellt för en hund i hans ålder. Han har fått lite att dricka och det har fungerat bra. Under kvällen ska han få lite mat som han förhoppningsvis får behålla. Ser allt bra ut imorgon får vi kanske hämta hem honom under eftermiddagen, hoppas!!!

Charlie

Veterinären ringer under förmiddagen, ny röntegen visar att föremålet fortfarande ligger i magsäcken. De går ned via matstrupen och försöker fiska upp saken, dock är det för stort så de är rädda att skada matstrupen och avbryter. Charlie har fått en hel del knölar den senaste tiden som de passar på att titta på under narkosen. Man tar bort två av knölarna och det visar sig bara vara fettknölar, skönt!

De är tvungna att operera för att plocka ut föremålet. Det går bra och de hittar inga skador på matsäck eller tarmar. Föremålet visar sig vara en av Klaras tröjor!!! Metallringarna är de tre tryckknappar som sitter vid halsringningen.