Vi har inte skrivit något om dagis sedan vi besökte de olika avdelningarna i våras för att besluta vilket vi skulle välja. För att uppdatera er lite, Klara började på sin inskolning (fast det var lika mycket inskolning av oss föräldrar) den 10 augusti och den pågick sedan i två veckor. Det började med en timme åt gången och ökades på efterhand. Vi har nu avslutat vår första "riktiga" dagisvecka och det har gått bra. Klara är ju en lite reserverad tjej inför nya och okända situationer och hon har tagit det hela i sin egen takt. Hon är fortfarande ganska stillsam och iakttagande men har knytit mycket bra an till personalen och söker tröst och stöd hos dem när det känns lite otäckt eller stojigt. Hon äter bra på måltiderna, tycker det är kul med samlingen och sångstunden på runda mattan på förmiddagarna och har till och med börjat sova på sovstunden efter lunch, sedan igår. Idag sov hon hela 1½ h!
Maten har fungerat bra, jag försökte ge dem väldigt klara instruktioner ang. hennes mjölkallergi, både muntligen och skriftligen i början, och de har tagit till sig det jättebra, både fröknarna (som fixar frukost och mellanmål) och kökspersonalen (som fixar lunchen) har ansträngt sig till det yttersta för att fixa bra ersättningar och lusläsa innehållsförteckningarna Känns skönt för en hönsmamma som jag!
Hon tycker det är lite ledsamt på mornarna när vi ska åka till dagis, är väldigt klängig och kramig och håller ett stadigt grepp om halsen på en när man bär in henne på dagis. Vid själva lämningen blir hon jätteledsen och skriker, gråter och famlar efter mig/Anders, ojojoj vad det svider i mamma/pappahjärtat då! Som tur är går det enligt personalen över ganska snabbt och hon finner sig till rätta med en leksak eller bok, helst i någon frökens knä eller famn. Vid hämtningen är det desto roligare, hon springer en till mötes och kastar sig i famnen på mig/Anders, den stunden längtar man efter hela dagen! Det märks att det är en stor omställning för henne att börja på dagis, läggningarna har varit jobbiga i några veckor nu, och det beror säkert på att det är mycket för hennes lilla hjärna att bearbeta och processa och vänja sig vid, men det går bättre och bättre.
Nästa vecka är det dags för höstens stora dagisutflykt - till stadsbondgården med buss!!! :-)
Maten har fungerat bra, jag försökte ge dem väldigt klara instruktioner ang. hennes mjölkallergi, både muntligen och skriftligen i början, och de har tagit till sig det jättebra, både fröknarna (som fixar frukost och mellanmål) och kökspersonalen (som fixar lunchen) har ansträngt sig till det yttersta för att fixa bra ersättningar och lusläsa innehållsförteckningarna Känns skönt för en hönsmamma som jag!
Hon tycker det är lite ledsamt på mornarna när vi ska åka till dagis, är väldigt klängig och kramig och håller ett stadigt grepp om halsen på en när man bär in henne på dagis. Vid själva lämningen blir hon jätteledsen och skriker, gråter och famlar efter mig/Anders, ojojoj vad det svider i mamma/pappahjärtat då! Som tur är går det enligt personalen över ganska snabbt och hon finner sig till rätta med en leksak eller bok, helst i någon frökens knä eller famn. Vid hämtningen är det desto roligare, hon springer en till mötes och kastar sig i famnen på mig/Anders, den stunden längtar man efter hela dagen! Det märks att det är en stor omställning för henne att börja på dagis, läggningarna har varit jobbiga i några veckor nu, och det beror säkert på att det är mycket för hennes lilla hjärna att bearbeta och processa och vänja sig vid, men det går bättre och bättre.
Nästa vecka är det dags för höstens stora dagisutflykt - till stadsbondgården med buss!!! :-)
En lite undrande Klara utanför dagiset första dagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar