Charlie

Veterinären ringer under förmiddagen, ny röntegen visar att föremålet fortfarande ligger i magsäcken. De går ned via matstrupen och försöker fiska upp saken, dock är det för stort så de är rädda att skada matstrupen och avbryter. Charlie har fått en hel del knölar den senaste tiden som de passar på att titta på under narkosen. Man tar bort två av knölarna och det visar sig bara vara fettknölar, skönt!

De är tvungna att operera för att plocka ut föremålet. Det går bra och de hittar inga skador på matsäck eller tarmar. Föremålet visar sig vara en av Klaras tröjor!!! Metallringarna är de tre tryckknappar som sitter vid halsringningen.

Dax igen

I över en vecka har Charlie kräkt minst 2 ggr per dag, oftast har ha fått upp maten han åt några timmar tidigare. Eftersom han fortfarande äter, bajsar och kissar som vanligt avvaktar vi. Han brukar äta allehanda saker av tyg (hur han får tag i dem fattar jag inte då vi försöker hålla stenkoll på att något sådant inte ligger på golvet) och de brukar komma ut endera vägen. När inget kommer ut börjar vi bli lite oroliga, har något fastnat? Charlie och jag åker till veterinären under eftermiddagen med Castor i släptåg. Eftersom vi har en akuttid vet vi inte när vi får komma in, väntar i över 2 timmar.

Veterinären undersöker Charlie, tar blodprov och ny väntan på röntgen. Röntgen visar att han har något i magsäcken eller tarmen, två små runda föremål av metall, troligen sitter det på något som röntgen inte ser. Charlie får kräkmedel och kräks upp en del gammal mat men inget övrigt. Ny röntgen, man ser nu att föremålet ligger i magsäcken, det är i alla fall bättre än tarmen. Om det blir aktuellt med operation Nu har metallföremålen ökat till tre. Blodproverna visar bra värden. Charlie får stanna kvar över natten, det är tomt i bilen och hemma utan honom. Castor är undrande när vi åker, ska inte Charlie med?

Sovmorgon

Mormor Ulla kom igår och stannade till idag och busade, bytte bajsblöjor och gosade med Klara. I morse hade hon den goda smaken att gå upp och ta en morgonpigg Klara som vaknat redan kl 05.50 så två trötta föräldrar kunde gå och lägga sig igen och ta sovmorgon! Kl. 12 knackade hon på sovrumsdörren och undrade om vi levde... Sköööönt med sovmorgon, tackelitacktack!

Fruktstund

Pigg tjej igen

Idag var första dagen Klara var sig själv på riktigt på drygt en vecka. Dunderförkylningen/influensan tog hårt på henne och hon har varit väldigt trött, grinig och klängig men idag var det idel glada skratt, fniss, bus och mycket spring i benen. ALLA leksaker skulle fram i lekrummet och det var ett drygt jobb att städa efter lilla turbomadamen på kvällen. Vi lyckades lägga henne i precis rätt tid innan hon blev för trött och hon somnade utan ett pip med ett leende på läpparna. Tänk om det var så varje kväll! Bland det mysigaste som finns är när hon är så där nöjd med sin dag och bara ligger och ler lyckligt när man lägger ner henne i sängen. När man säger godnatt får man pussar och busiga fniss och hon verkar sådär totalt hel-lycklig med sitt liv. Finns det någon bättre?! Att ha barn är JOBBIGT men ibland (mestadels) helt underbart!!!

Pyjamastjej väntar på välling

Godkänd

Märkligt nog stannar inte världen och alla måsten upp bara för att vi i vår lilla familj råkar vara sjuka och därför har mitt pluggande släpat efter en del. När huvudet känns som en stor värkande boll orkar man ju liksom inte läsa allt för mycket om Covellos sju grundregler (hur man ska kommunicera risker), psykometriska paradigmet (förklarar hur risker uppfattas), epistemisk och aleatorisk osäkerhet (kunskaps resp. slumpmässig osäkerhet), probalistisk ansats (öhhh va?)! Jag läser en kurs i miljöriskanalys på Kalmar högskola på distans för er som inte vet och den liksom alla högskolekurser har en tendens att tuffa på allt för fort, speciellt när man inte har tid/ork att plugga. Idag var det i alla fall dax för tenta nr 2, och det gick vägen, hurra!!! Godkänt!!! SKÖNT!!!!
Hurra vad jag är bra! (nu skäms jag och blir röd om kinderna av blygsel, så kan man ju inte skriva...eller?)
Nu ska jag ta en tur ut i leran och skryta lite inför mina hästar!

...ute ur dimman

Efter en rejäl omgång av halsont, feber, hosta, ledvärk och snor är vi på bättringsvägen alla tre, dock lite krassliga fortfarande. Anders låg hela tiden något före Klara och mig i sjukdomsförloppet och tillfrisknandet vilket kan vara väldigt praktiskt när man har en gård och ett barn att sköta om. När den ena mår som sämst kan den andra sköta ruljansen hjälpligt och sedan byts man av i takt med att den andra insjuknar. Tyvärr hade Anders den dåliga tajmingen att få en rejäl spysjuka under det dygn som jag mådde som sämst och spyor slår influensa alla gånger så det var bara att vingla ut till hästar och hundar och fixa så gott det gick och sedan vingla tillbaka och krascha i sängen/soffan. Men nu är vi alltså på bättringsvägen fastän lite skamfilade lite här och där :-)

Krasslig och ledsen Klara i fredags

För övrigt har det blivit vaaaansinigt lerigt här på gården igen, man kan lugnt säga att vi längtar tillbaka till de kalla, hårda och snötäckta vidderna som härskade här i trakten för bara en knapp vecka sedan. Nu är det plusgrader, lera och åter lera. Tack och lov har vi hundägarens bästa vän, nämligen ett grovkök! Det känns som att hundarna bor där mest hela tiden just nu, stackarna! Så fort de varit ute måste de ligga där en bra stund för att torka upp och lera av sig. Detta för huset överhuvud taget ska vara beboligt. Tyvärr är det aningen svårare att stänga inne katterna i grovköket för att smeta av sig utan de promenerar utan att skämmas in och lämnar åtskilliga små men många och mycket leriga tassavtryck på vita matbordet, vita soffbordet och över allt på köksbänken. Det går år myyyyycket rengöringsspray nu, vi klämmer nog en flaska i veckan känns det som.