...ute ur dimman

Efter en rejäl omgång av halsont, feber, hosta, ledvärk och snor är vi på bättringsvägen alla tre, dock lite krassliga fortfarande. Anders låg hela tiden något före Klara och mig i sjukdomsförloppet och tillfrisknandet vilket kan vara väldigt praktiskt när man har en gård och ett barn att sköta om. När den ena mår som sämst kan den andra sköta ruljansen hjälpligt och sedan byts man av i takt med att den andra insjuknar. Tyvärr hade Anders den dåliga tajmingen att få en rejäl spysjuka under det dygn som jag mådde som sämst och spyor slår influensa alla gånger så det var bara att vingla ut till hästar och hundar och fixa så gott det gick och sedan vingla tillbaka och krascha i sängen/soffan. Men nu är vi alltså på bättringsvägen fastän lite skamfilade lite här och där :-)

Krasslig och ledsen Klara i fredags

För övrigt har det blivit vaaaansinigt lerigt här på gården igen, man kan lugnt säga att vi längtar tillbaka till de kalla, hårda och snötäckta vidderna som härskade här i trakten för bara en knapp vecka sedan. Nu är det plusgrader, lera och åter lera. Tack och lov har vi hundägarens bästa vän, nämligen ett grovkök! Det känns som att hundarna bor där mest hela tiden just nu, stackarna! Så fort de varit ute måste de ligga där en bra stund för att torka upp och lera av sig. Detta för huset överhuvud taget ska vara beboligt. Tyvärr är det aningen svårare att stänga inne katterna i grovköket för att smeta av sig utan de promenerar utan att skämmas in och lämnar åtskilliga små men många och mycket leriga tassavtryck på vita matbordet, vita soffbordet och över allt på köksbänken. Det går år myyyyycket rengöringsspray nu, vi klämmer nog en flaska i veckan känns det som.