Skogsarbete för stadsbor

Så dök de upp, för andra dagen på en vecka. Två ivriga skogshuggare som utrustade med motorsåg ville ut och uppleva arbetet i skogen.

När någon anmäler sitt intresse för att komma och ta ner skog så säger man inte nej. Efter en lyckad första gång i våras kom de så åter tillbaka. Det har nu blivit två dagar och resultatet är lysande med en mycket mer öppen hage.

Tack Per & Per

Lite aktivitet på bloggen men mycket IRL

Inte mycket aktivitet på bloggen just nu, inläggen är få. Beror tyvärr på att Húni blivit dålig och har fått fång igen :-(
Återkommer senare!

Lugnet bröts

Att bo i en liten stad har för och nackdelar, att vara okänd är svårt (alla känner apan...) men ibland är det bra.
Telefonen ringer, det är den lokala budfirman som har ett paket. De hade sökt mig på mobilen men här ute är det lika glest mellan tillfällena då det finns mottagning som det är med håret på mitt huvud. Men då budkillen känner grannen får han fram hemnummret och låter meddela att han skall lasta och komma.

Nu vidtar lite förvirrat tankearbete. Enligt specen från firman väger paketet 120kg vilket är mycket tom för mig ;-)
Vem kan man ringa, vem har tid att komma nu, hur får jag in paktet från gårdsplanen?
(Eva, stolpen mitt i grindhålet funkar SUPER för att hålla grindarna på plats, men nu ställde den till problem då man inte längre kan köra upp till huset, vi hade slagit ner den rejält, den sitter där den sitter). Jag hoppar i lite mer respektabel klädsel och hinner knappt komma längre än till namn nummer två jag kan tänka mig innan lastbilen rullar upp till huset.

Ingen tvekan från budkillen, vi bär!

Ett styck nytt side by side i hallen!

Nu skall bytas men det är inte bara att byta inte. Större hål måste göras då storleken är något annorlunda.

Inte nog med att det blev blodvite för min del, att ha hund ger vissa biprodukter, som nu inte bara sitter under min sko utan är på altanen, tröskeln, dörrmattan, hallgolvet och på själva stora paketet.

Men paketet är bärgat!

Lugn dag på landet

Idag är det Pappa & Klara som softar hemma i soffan! Klara med en överproduktion i näsan vilket gör att det går åt stora mängder papper men med lite Musse löser det sig.

Spännande helg

Som man är jag liksom alla andra av min sort inte mycket för att läsa instruktionsböcker och bipacksedlar. Men i botten på förpackningen med de antiinflamatoriska piller jag knaprar mot en skada jag ådragit mig på jobbet låg en liten lapp med skrämande läsning.

Biverkningar... efter att ha läst lappen inser jag att jag helgen kan bli spännande då jag kommer kunna drabbas av en hel del åkommor som tex:

Magsmärtor, illamående, kräkningar, diarré, matsmältningsrubbningar (hur yttrar det sig tro?), aptitlöshet, yrsel, hudutslag eller klåda och leverpåverkan.

Men inte nog med det...

Mag-tarmblödningar, blodig kräkning, magsår, tjocktarmsbesvär, sår i munnen, tungsveda, skada i matstrupen (inte undra på att folk uppgett aptitlöshet..), förstoppning (då slipper man blodig diarré i alla fall), dåsighet, nässelutslag, hepatit (kan man stryka den om man är vaccinerad?), andnöd, vätskeansamling i kroppen (iof bra för då har man nått att skylla vikten på)

Nu börjar man att tveka lite inför fortsatt intag, men det är inte klart ännu

Känselbortfall, minnesstörningar ( näe inte har jag lovat att städa...) nedsatt orienteringsförmåga (hm jag slipper gå ut med hundarna ett tag), synstörningar, nedsatt hörsel (näe jag har inte hört att det var jag som skulle tvätta), öronsusningar, insomningssvårigheter, retlighet,kramper,depression, ångest, mardrömmar, skakningar, smakförändringar, hud och slemhinneförändringar ibland allvarliga, håravfall (som om det inte vore illa som det är), urinstopp, njurskrumpning, hjärtklappning, hjärtsvikt.

Magblödningar kan uppträda när som helst utan varningssymtom.

Så det är bara att sjunka ner i TV-soffan och vänta på att eländet skall sätta igång.

På kurs med Castor

Jag och Castor har under hösten gått på kurs på Brukshundklubben, aktivitetskurs. Vi har fått prova på rallylydnad, klickerträning och agility. Eftersom det från och med nu och framåt ett tag är en massa galna människor med vapen i skogarna (ja alltså älgjakt) sköts restrerande kurstillfällen upp till i vår, vanligt spår samt blodspår, som ju företrädelsevis utövas i just skogen. Det har varit jättekul att få ta upp hundträningen igen, vi höll ju på ganska mycket när gamelpojkarna var unga (t.o.m. tävlade en del), runt millenieskiftet så det var ett tag sedan. Sedan dess har det mest varit hemmaträning så det känns kul att komma igång med lite mer organiserad träning på en klubb. Brukshundklubben här i stan har av kommunen ganska nyligen fått en ny plats att hålla till på så det mesta i och runt klubbområdet är nytt och fint. En jättestor och fin gräsyta med, belysning, nya fina hinder, bra parkering och fräsh klubblokal. Kolla här om ni är nyfikna.

Det har visat sig att Castor är en riktig fena på träning, nog har jag märkt det tidigare men han har verkligen tagit sig det senaste året. Otroligt lyhörd, lättlärd och lätt för att koncentrera sig. Roligast idag tyckte han var agility, vi provade på förra gången och denna gången satt vissa av hindrena näst intill perfekt. Att han tycker att det är kul går inte att ta miste på, det riktigt lyser glädje ur ögonen på honom. Jag ska försöka fånga honom på bild nästa träningstillfälle!

Skumma prickar

I morse när jag tände Klaras sänglampa fick jag, förutom en halvt sovande liten tjej, även se ett antal röda prickar i Klaras ansikte. Enligt nattande pappa fanns de inte där igår innan läggdags och hade alltså dykt upp under natten. Illröda och runt 3-4 mm stora på tinningarna, pannan och ögonlocken. Efter lite googlande var jag inte mer klok men närmast till hand låg svinkoppor. Eftersom det är väldigt smittsamt och det faktum att hon dessutom var lite snuvig + ev lite feber blev det till att vabba. Det var dock inte läge att klunsa om vems tur det var att vabba eftersom pappan i familjen kom inramlades runt 07.30 efter ett nattpass och alltså var i stort beov av lite sömn. På eftermiddagen ringde jag vår väldigt braiga vårdcentral (privatägd) som inte heller hade någon vidare aning om vad det kunde vara, troligen inte svinkoppor i alla fall eftersom de inte börjat vara under dagen. Prickarna har dock under dagen suttit där dom sitter och har varken försvunnit eller ens bleknat. Morgondagen får utvisa om det blir dagis eller ytterligare en dag hemma, det blir spännande att tända lampan i morgon bitti och se om prickarna har förvunnit eller förökat sig.

Fortsättning följer...