Alla hjärtans dag

Så här fina rosor fick jag till alla hjärtans dag av min fina man och dotter! Efter en lugn morgon tog vi bilen ännu djupare in i skogen till vår söndagspromenadsskogsväg. Till hundarnas stora lycka hade några andra gått där tidigare på hundpromenad så det fanns mycket att lukta på och det var därför världens fart på alla fyra. Åter igen var det overkligt fint väder med knallblå himmel, gnistrande snö och värmande sol. Det doftade speciellt i skogen idag, februaridoft kan man bäst beskriva det som, ni vet den där doften som snö får när solen är så pass varm att den smälter den lite lätt på ytan....

Klara passade på att bestiga en snövall, med lite hjälp från mamma (och Castor).

På eftermiddagen passade vi på att åka till Karlskoga och köpa halm som vi har i hästarnas boxar samt till fåren. Halmen köper vi från en gård som tillämpar självbetjäning, balarna är lastade på ramper som man parkerar framför och sedan rullar in balen i släpet med hjälp av rampen. Man skriver sedan upp vad man tagit i en bok och lägger pengarna i en liten låda.

När vi sedan åkte hem...

Det hade hunnit bli mörkt ute och jag satt och halvslummrade i baksätet. Plötsligt hör jag Anders svära till, jag öppnar ögonen och får se väldigt stor älg precis framför vindrutan, mitt framför bilen. Anders bromsar men det är väldigt halt ute och släpet trycker på . Bilen tar älgen på bakbenen och Anders får efter en bit stopp på bilen. Omskakde (jag mer än coollugna Anders) går vi ur bilen för att se hur det gick med älgen. På vägen ser vi bilens bromsspår, älgens klövavtryck och vid sidan av vägen ett stort avtryck i en snödriva där älgen gått omkull. Av älgen ser vi ingenting, den har försvunnit in i skogen. Lite, lite päls och hud från älgen sitter kvar på bilen och registreringsskylten är knäckt, annars finns det inga andra spår av olyckan. Vi märker ut platsen där älgen sprang in i skogen och ringer därefter och anmäler olyckan. Skakade fortsätter vi de få km hem och hoppas , hoppas att den stackars älgen klarade sig utan skador. Som tur är höll bilen låg hastighet, vi hade bra vinterdäck och bromsar och framförallt kör Anders bil väldigt bra (vilket såklart har att göra med allt han lärt sig och utövar genom jobbet) annars hade det gått mycket värre. Vågar inte tänka på vad som hänt om älgen studsat upp på vindrutan precis där Klara satt i sin bilstol...
När vi kom hem kramade vi varandra lite extra!

Livet är skört, ömtåligt och sårbart, det är lätt att glömma det ibland....