Mina smycken

Jag har äntligen gjort slag i saken och börjat med något som jag länge velat göra - smycken. Tänkte försöka stjäla mig lite tid en regnig och mörk kväll här och där när alla andra sover eller tittar på TV. Ett skönt sätt att rensa huvudet på och så är det så himmla KUL!

Det hela började med att jag så gärna ville ha ett namnsmycke som ju är så populärt just nu, googla på nätet så får ni se en uppsjö.

-Det där borde man kunna göra själv! tänkte jag och det gjorde det ju! Nu kan jag få smycken precis som jag vill ha dem!

Här kommer några bilder på mina första tappra försök...

Armband med hjärta

Armband med pärlorNamnsmycke med stansad text

Vardag

Vardag, vardag...

Jobb, dagis, middag, mocka, promenad med hundarna, sova...

Vardagen börjar sätta sig nu, Klara fungerar bra på dagis förutom lämningarna som är fyllda med skrik, gråt och tårar. Väl hemma igen har hon massor av energi och kutar in på sitt rum så fort hon kommer hem och leker loss med alla sina saker, allt ska ut på golvet samtidigt. Tågbanan är populär just nu och hon bygger lååånga banor som hon sedan kör på med sina tågvagnar och gör ljud till.

Lek och bus, alltid med en hund i närhetenPappa & Klara blåser noga på den varma maten

Klara-bus!

Kantareller

Ibland behöver man inte gå långt för att hitta kantareller, faktiskt inte längre än till fårhagen bakom huset!

2,5 kg

Kalasdax

Idag kom kära familjen och firade min födelsedag. Jag fick sång, fina presenter och varma kramar! Klara busade med kusinerna, eller ja, iaktog kusinerna Junie och Totte när de lekte loss både ute och inne. Dagen avslutades med ponnyridning på Pippi!

Superfina nya trädgårdsredskap, åååh, vad jag längtar efter att ge mig ut och pyssla i landet!

Precis så här härligt stökigt ska ett barnrum se ut efter ett kalas!

Dagis

Vi har inte skrivit något om dagis sedan vi besökte de olika avdelningarna i våras för att besluta vilket vi skulle välja. För att uppdatera er lite, Klara började på sin inskolning (fast det var lika mycket inskolning av oss föräldrar) den 10 augusti och den pågick sedan i två veckor. Det började med en timme åt gången och ökades på efterhand. Vi har nu avslutat vår första "riktiga" dagisvecka och det har gått bra. Klara är ju en lite reserverad tjej inför nya och okända situationer och hon har tagit det hela i sin egen takt. Hon är fortfarande ganska stillsam och iakttagande men har knytit mycket bra an till personalen och söker tröst och stöd hos dem när det känns lite otäckt eller stojigt. Hon äter bra på måltiderna, tycker det är kul med samlingen och sångstunden på runda mattan på förmiddagarna och har till och med börjat sova på sovstunden efter lunch, sedan igår. Idag sov hon hela 1½ h!

Maten har fungerat bra, jag försökte ge dem väldigt klara instruktioner ang. hennes mjölkallergi, både muntligen och skriftligen i början, och de har tagit till sig det jättebra, både fröknarna (som fixar frukost och mellanmål) och kökspersonalen (som fixar lunchen) har ansträngt sig till det yttersta för att fixa bra ersättningar och lusläsa innehållsförteckningarna Känns skönt för en hönsmamma som jag!

Hon tycker det är lite ledsamt på mornarna när vi ska åka till dagis, är väldigt klängig och kramig och håller ett stadigt grepp om halsen på en när man bär in henne på dagis. Vid själva lämningen blir hon jätteledsen och skriker, gråter och famlar efter mig/Anders, ojojoj vad det svider i mamma/pappahjärtat då! Som tur är går det enligt personalen över ganska snabbt och hon finner sig till rätta med en leksak eller bok, helst i någon frökens knä eller famn. Vid hämtningen är det desto roligare, hon springer en till mötes och kastar sig i famnen på mig/Anders, den stunden längtar man efter hela dagen! Det märks att det är en stor omställning för henne att börja på dagis, läggningarna har varit jobbiga i några veckor nu, och det beror säkert på att det är mycket för hennes lilla hjärna att bearbeta och processa och vänja sig vid, men det går bättre och bättre.

Nästa vecka är det dags för höstens stora dagisutflykt - till stadsbondgården med buss!!! :-)

En lite undrande Klara utanför dagiset första dagen

Rättvisa

Vi brukar dela upp kvällssysslorna Anders & jag, om jag tar läggning av Klara tar han intagning av hästar och promenad med hundar, eller tvärt om. Populärast sedan en tid tillbaka har varit alternativet hästar-hundar då Klara för tillfället är sjukt svårlaggd, vi pratar om GALLSKRIK, bärande, vyssande m.m. i flera timmar, ganska påfrestande för trötta huvudet efter en lång arbetsdag. Men idag känns det ändå som att jag dragit vintlotten, utanför fönstret VRÄKER det ner regn, man ser knappt ut, och Anders har precis dragit på sig regnstället för att knalla ut, moahahaha!!!!

Strömsholms- och Herrskogsbesök

Kl. är 21 och vi är nyss hemkommna från Strömsholm och Elltons årliga ögonkontroll (snälla Kurt & Irene var hemma hos oss hela dagen och kvällen och hund-och hästvaktade). Han starropererades 2003 och vi går därför på årlig kontroll och kollar så att allt ser bra ut och att dosen ögonsalavan han får dagligen fungerar. Besöket hos urduktiga ögonveterinären Nils visade att allt såg bra ut och vi kunde pusta ut. Det blir alltid en liten annspänning precis före besöket då man oroar sig att hans syn blivit sämre och därför är det alltid lika skönt att få ett positivt besked.

Efter veterinärbesöket åkte vi och hälsade på familjen Silfvernagel - Linda, Stefan, Filip & Sigge - i Herrskogen bara ettt stenkast från djursjukhuset. Där mumsade vi tacos och after eight och pratade ikapp eftersom det var nästan 1 år sedan vi sågs sist, det är inte klokt vad tiden går snabbt!!! Men även om man inte träffas så ofta numera så följer man ju varandras liv genom bloggar, mail och facebook, tur att internet finns!


När vi kom hem blev det stooor glädjeyra, speciellt Castor var mycket upprörd över att flocken splittrats för några timmar och var väldigt glad över att Ellton åter var hemma!