fredag 6 februari 2009

Från lugn till kaos till lugn igen

Ibland blir det sådana där rivstarter när allt bara händer på en gång för att sedan reda upp sig och man befinner sig vara tillbaka i det lugn som var "innan stormen". En sådan stund var det i morse. Jag och Klara satt och åt frukost, Klara på sitt något hyperaktiva sätt som omfattar ätande, studsande i stolen, smetande smörgås i huvudet, prata, och dra sig i strumporna. Det där med strumporna registrerade jag i ögonvrån och skulle precis vända mig mot henne för att fånga upp den avslitna strumpan när den var borta. Ve och fasa, under Klaras stol låg Charlie. Strumpan var puts väck, alltså hade Charlie helt enkelt mumsat i sig den lilla läckra strumpan. Neeeeejjjj!!! Helgjour hos veterinären, fara för Charlies liv (och vår hårt prövade sparkonto) rusade igenom mitt huvud och jag skreeeek gällt på Anders som tog en förmiddagslur. I med ett antal skedar salt i munnen på Charlie och så ett stadigt tag om nosen så att han svalde eländet Efter någon minut började han kräkas och visst kom strumpan upp. Anders torkade upp spyorna medan jag försökte hålla Charlie, övriga hundar och katter samt en nyfiken Klara från att traska omkring i pölarna. Lugnet sänkte sig åter. På darriga ben satte jag mig sedan åter vid frukostbordet vid en avsvalnad kopp te och en omkullvält äggkopp, ett grått hår och en orosrynka rikare.

2 kommentarer:

Silfvernagel sa...

Tack gode gud för att han fick upp strumpan, förstår alla de orosmoment du nämnde. Det var det det, bara snyga sig och gå vidare. Livet är härligt....

Kram L

PS Kan du berätta i något inlägg varför han äter kläder? Vi har funderat på det många gånger här hemma....

Anonym sa...

Det får mej att tänka på den där sången om familjen som åt kläder: "Söndagsrock åt far och söndagskjol åt mor och två par strumpor åt lille lille bror" (eller var det Charlie?)