Hovslagardax

Vår hovslagare blev ju sjuk i lördags när han egentligen skulle komma och han hade inte tid att komma förbi förrän på torsdag. Då jag har varit lite hispig de senaste veckorna ang Húnis hovar tyckte jag att det var på tok för lång tid att vänta, hovisen hade däremot tid idag om vi kom förbi hans gård några mil söder om stan. Vi grävde därför fram släpet under all snö och lastade på två halvmotiverade hästar. Då släpet för ovanlighetens skull stått ute i vinter hade tyvärr ett av hjulen fryst fast och rullade inte. Vi begav oss i alla fall av i hopp att vår gropiga grusväg skulle fixa loss hjulet. Vi hann ända till 26:an innan det släppte med en smäll! Väl hos hovslagaren visade det sig att Hunis hovar bara var väldigt långa och därav den konstiga vinkeln på benen. Inget större fel alltså! Puh, puh och dubbelpuh!!!!

Väl hemma pustade vi alla ut, det är alltid lite läskigt att vara ute och köra med hästarna i släpet, speciellt vintertid. Det var en hel symfoni av nöjda frustningar när hästarna var åter i hagen och fick tugga på en hög med hö igen.

Pippi får fina fossingar under Klaras överseende